En tanke…som jag vill förmedla som jag märker att vi behöver tänka på när vi möts därute.

Vi är alla ett enda ljusmedvetande som samverkar och pulserar ihop.

Vi går ner på jorden i våra vackra kostymer och vi blir avskilda från varandra och dom vi längtar till så mycket är just samhörighet igen och vi spenderar hela våra liv med att söka samhörighet i varandra.

För att hitta tillbaka till samhörigheten igen under tiden vi är på jorden är att vända vårt fokus inåt, inte söka det i andra i första taget, för när vi hittat samhörigheten inom oss själva då ser vi att när vi möts därute så möter vi oss själva, du är jag och jag är du.

Att våga se sig själv som en ljusvarelse är viktigt och så välgörande för vårt helande.

När vi går in i oss själva i meditation och möter ljuset inom oss strålar vårt medvetande extra starkt och vi finner vår balans vår egen vibration i universum.

Stora tankar så här på kvällskvisten men känner att behovet är starkt att verkligen se oss själva som kärlek inte krav, måsten och misslyckanden.

Hur gör vi detta praktiskt…jag sätter mig ner och låter min andning ta plats bara jag å min andning som långsamt far in och ut, riktigt fokusera på den, vart kommer luften ifrån magen, bröstet…jag följer min andning inåt.

Långsamt andas jag i mitt centrum, i mitt bröst ju djupare jag låter mig ledas av min andning ju djupare går jag i meditation jag låter mig själv ta den tiden det tar, jag tillåter mig själv känna tålamod på att mitt sinne lugnar sig och följer med stilla i takt med min andning.

När jag känner att lugnet, en harmoni sprider sig inom mig och det är som känslan inom mig landar på en härlig plats i trygghet.

Då öppnar jag mitt sinne, mitt inre seende och öppnar mitt hjärta i takt med hjärtat, väntar tålmodigt och där framträder ljuset, känslan av samhörighet, en känsla av att jag upplever alla runt mig så tydligt och så självklart som om dom var jag och jag var dom.

Jag har lärt mig att njuta av att meditera, känna samhörighet med universums alla väsen, oss alltså.

Jag tror på att se oss som ljusvarelser det gör att vi kan leva i kärlek och se att vi möter oss själva när grannen möter oss på gatan, så vill jag i alla fall se mig själv mötas med ett leende på läpparna.

Är det en vän som mår dåligt försöker jag alltid tänka att hur skulle jag vilja bli stöttad just nu om jag var vännen, vilket jag är på så många mer sätt än jag kan greppa i sinnet.

Jag har alltid känt att förlåta är viktigt för mig, hela mitt liv och innan jag greppade att vi alla är från samma källa, så kände jag att om jag var arg på någon gjorde jag mig själv illa bara ingen annan och speciellt inte den jag var arg på, så jag kände väldigt fort förlåtelse och försoning inom mig, det var svaret för mig på att gå vidare.

Långsinthet har aldrig varit min personlighet och det är jag tacksam för, önskar alla kunde förstå vad vi gör mot oss själva när vi är bitter på någon.

Vi behöver aldrig förlåta personen eller situationen, utan inom oss själva försonas med dom vi blivit sårade av och släppa och gå vidare i kärlek.

Jag får ofta frågan hur ska jag gå vidare när någon gjort mig så illa, hur kan du ens ställa en sånt krav på mig, och mitt svar är alltid det är en process inom oss men börjar du aldrig, kommer du aldrig vidare och leva livet fullt ut. Du hindras av det du vägrar släppa, du skapar ett eget hinder som du inte vill ta dig förbi.

Varför jag kan detta med förlåtelse är just för att jag inte har haft ett lätt liv, tvärtom men jag vill inte vara arg på människor för dom bryr sig inte om mig alls, dom ser inte ens att jag existerar så dom hindras inte av min ilska mot dom, det är bara jag själv som hindras.

Jag har haft kärlek till människor som inte varit besvarade och jag bestämde mig för att leva livet fullt ut och leva för att njuta inom mig själv, dock har jag arbetat ett bra tag på detta att släppa min sorg, min rädsla att inte vara älskad och sedd men jag behövde den där sparken i rumpan som fick mig att inse att endast jag själv som hindrade mig själv, ingen annan.

Så valet var enkelt, inte en dag till med stagnerad energi av vad som kunde varit så underbart, utan jag valde att ta steget rakt ut och våga hoppas på kärlek från alla håll från alla väsen på vår vackra planet och svaret blev klart och tydligt vi älskar dig Johanna självklart ska du omges av kärleksfulla väsen.

Jag ber inte att du ska förlåta orättvisor, jag ber dig att släppa taget om illusionen du byggt upp vad som kunde bli något du önskat så länge att det gör ont inom dig, släpp kontrollen, rädslan att du inte är värd kärlek. Låt universum visa dig vad det kan ge dig när du släpper dina rädslor, när du släpper tron att du måste styra lyckan för att få uppleva lyckan inom dig.

Släpp ut ditt riktiga jag, ditt inre ljus du underbara ljusvarelse se dina vingar som sträcker ut sig på din rygg, se dina medmänniskor i ögonen se deras inre ljus se ljuset gå ihop inom er själva se länken mellan er.

Vi är alla mediala sen födseln och vi alla har sett saker från andra dimensioner direkt vi föds och många filtrerar detta med åren, men alla är mediala och du har möjlighet att öppna upp detta igen det är bara att öppna sinnet för att vi alla är ett och vi kommer från samma källa.

Detta är kunskap man inte greppar med hjärnan på en gång utan man upplever det i hjärtat med ditt inre ljus med hjälp av meditation.

Önskar du gå djupare i detta så läs gärna boken, HEALING FRÅN DET INRE LJUSET av Barbara Ann Brennan.