Livet kan testa en många gånger och ibland blir det tuffare än vanligt…

Frågan jag ofta ställer mig när det blir tufft är just, vad är det för läxa jag ska lära mig?

Ska man då gå genom allt helvete med sinnet fullt med frågetecken…?

Eller är de meningen man ska gå igenom allt med ett smile på läpparna och möta allt med tacksamhet och ödmjukhet…?

Ja vem vet, jag tror inte det finns ett svar som är rätt utan man behöver ta varje problem i nuet och lösa ett problem i taget…men inte så många som klarar av det…vi är mänskliga och vi lär oss hela tiden av våra misstag.

En sak kan jag med säkerhet säga att för varje motgång växer vår kunskap att hantera livets törnar.

Jag får ofta frågan om jag kan se lösningen på saker i andras liv och en del, en bråkdel av en sekund kan jag se det, men ofta är det inte svaret folk vill ha utan de vill annat…mitt ansvar som vägledare är att inte sätta en strålkastare på ett problem för att bannlysa skuggorna utan jag sätter på strålkastaren för att du som klient ska se alla vinklar och inse att det finns flera vägar du kan ta som slutar olika beroende på vilket steg du tar först.

Men jag är mänsklig och mitt sätt att tolka mina symboler är inte alltid kristallklar då jag ser i energi istället för klara tydliga svar eller meningar som kan exakt säga hur du ska göra eller hur utkomsten blir.

Väljer du att gå igenom problemen med tanken att du kommer klara det och du kommer lära dig massor har du vunnit halva striden.

Ibland är det ljusa vi ser i tolkningar just det du behöver gå igenom för det är de som får dig att växa som individ och själ fast det är allt annat än ljus för dig, men vi ser det som ljust då du möter en ny banbrytande insikt inom dig själv, du öppnar ditt hjärta och lever för dig själv och ingen annan, du lever i din egen sanning din egen stig som bara är ämnad för dig och ingen annan.

Ibland behöver man flytta fast det medför ett helvete, fast vi som vägledare ser det som en ljus resa för just dig för du vinner enormt på resan i sig och du väljer att gå närmare ditt eget öde.

Du hittar ditt eget kall.

När vi möter tuffa utmaningar som kastar omkull ens inre ljus som får en att tvivla på att ljuset är på ens sida de är just dom utmaningarna som får oss att öppna upp för fullt i hjärtat.

Vi måste bara välja att anta utmaningen av förlåtelse, försoning och framför allt älska sig själv trots allt.

För varje utmaning jag haft möter jag människor som går igenom det just nu och jag kan hjälpa dem med dem verktyg jag testat själv.

Jag är tacksam för det jag lärt mig, för varje käftsmäll jag fått kan jag dela ut rosor till andra.

Jag var inte glad när det hände men idag ser jag syftet.

Jag blev testad nyss för min man blev sjuk och jag valde att gå in i sorgen att förlora honom istället för att sockerströa allt med att de ordnar sig och leva på hoppet.

De var jobbigt men jag är glad för att jag gjorde det för när rädslan släppte kom en underbar längtan till honom inom mig som jag aldrig upplevt.

Det hade jag aldrig fått uppleva inom mig själv om inte jag tog in alla vinklar på problemet som uppenbarade sig för de hade inte spelat roll samma teknik oavsett utmaning man möter.

Just nu blev det cancerrädsla och andra sjukdomar som satte igång en enorm process inom både mig och min man och vi slog ihop våra rädslor och sörjde de värsta tänkbara utan att medvetet göra det och de gav en enorm befrielse när undersökningen visade att det inte var cancer.

Vi fick höra att vi inte skulle måla fan på väggen och visst det kan bli jobbigt med varje grej man möter, att ha sådan tanke men i detta fallet behövde vi sörja och vara rädd, för istället för att gå ner oss och välja beroende för att glömma det jobbiga så mötes vi i kärlek och vi försonades i utmaningen att besegra de tuffa istället.

Vi valde att fortsätta renovera det vi påbörjat men inget mer, glömma med ett nytt beteende som får oss att stoppa huvet i sanden utan vi satte stopp inget mer fören vi vet mer, min man valde dessutom att ta det lugnt istället för att köra på han sa, nej jag kan inte nu, jag måste få vila.

Det är en seger, en läxa lärd.

Jag i min tur lärde mig att se min mans kärlek och rädsla som just det att inte välja att se ljuset att allt ordnar sig jag lät han vara ledsen och jag valde att vara ledsen med, att gråta frigjorde mig.

Mitt budskap i allt detta är att ibland måste man få vara livrädd och tillåta sig själv vara i den känsla man behöver för att möta det monster man står inför, för stunden för att besegra utmaningen och vinna hela skiten….för det gjorde vi.

Vi vann, vi besegrade, vi försonades, vi slöt fred i rädslan att vi är dödliga varelser och vi kan när som helst dö.

Leva livet fullt ut och uppleva kärlek i allt vi möter det är vår belöning.

Vi glömmer ofta belöningen, vi ser det tuffa och det vi lärde oss men inte det vi fick.

Väl mött alla godingar där ute och önskar alla en underbar midsommar för det ska jag och min man ha på vår bröllopsdag dessutom.