Mamma är som julstjärnan i granen…

0

Nu kommer det att bli pinsamt ärligt och en historia i kärlek som jag vill berätta…hur mina jular var med lilla mamma.

De som känner mig vet att jag inte växte upp i en lätt miljö med min mamma utan min far i livet, dock kom de att bli en ganska förtjusande dam av mig ändå.

Jag kommer skriva öppen hjärtligt och med en glimt i ögat men det är svårt att förmedla i text ibland.

Min julafton igår var magisk mycket att prata om med min man som stod med mig i köket och gjorde maten med mig till oss med lilla svärmor.

Dagen flöt på i julandan och kärlek trots att svärmor har det jobbigt med Alzheimer och demens det är tufft att ta när den svänger i ilska inom henne men både min man och jag var i samarbetes anda så hon skulle få en fin julafton samt vi.

Men när de åker för att köra henne hem då kommer minnena, julklapparna som saknas, magin som borde vara där, mamma i himlen som gjorde att julafton var den bästa högtiden på året hon var inte där.

Min mamma gick över på andra sidan för några år sedan men min saknad efter hennes jular har jagat mig många år sen jag flyttade hemifrån vid 15 år vi har bråkat hela vårt liv sen jag kom ut tror jag.

Inte lätt med en unge som har mer energi än en hel hjord med antiloper eller som fick henne att tappa andan ibland som när jag kände på mig att nu snart slår de över från rött till grönt på motorvägen så tar jag ett klev rakt ut i trafiken, jisses vilka utskällningar jag fick den gången både av mamma och tanten bredvid oss, minns att jag flög baklänges var som jag flög genom tid och rum för allt gick i rasande fart.

Men det enda jag kunde se var ljus runt oss av änglar och att det snart slog över till grönt och jag visste med mig att då fick man gå, minns inte riktigt men jag var bara några år.

Minns min mammas jular med glitter pepparkakor som min syster tålmodigt bakade medans mamma satt å svor att hon aldrig lyckades och jag satt på golvet och lekte, jag minns att jag kände att jag var omringad av själar som ville mig så väl min mamma som jag vet älskade mig trots allt hon utsatte mig för och min ena syster var som en andra mamma.

Överdådiga julpynt massor av tomtar som man inte fick röra för de var dyra och ömtåliga men de var ju så fina tyckte jag och mammas julmat de var säkert inte mycket egentligen men oj vad vi kände oss välbärgade då.

Mamma drack inte på julen vad jag minns men jag vet faktiskt inte, förträngt mycket av det dåliga och ibland är det nog bäst för jag kan bara se ljust på min barndom i hjärtat för jag kände mig alltid älskad trots att hon slog mig eller skällde ut mig, jag var älskad och idag med mamma på andra sidan vet jag det med säkerhet hon älskade mig av hela sitt hjärta men hade svårt att finna balansen inom sig ibland.

Min mamma kunde få den billigaste julklapp att känna att man vunnit på lotto visst jag vet att en del i den lyckan skapade jag själv men hon slog in paketen i härliga saker en docka, lilla kasper som jag fick öppna ur en flyttkartong och där längst ner låg han och väntade på mig.

Nästan varje jul försökte hon gömma julklapparna för min syster men de gick aldrig hon var smart nog och fann dem och klämde igenom alla och berättade för mig vad de innehöll haha och jag sprang iväg med händerna för öronen för att spara hemligheten till julafton.

Ja som ni förstår hade jag ljuvliga jular med min mamma hon stod för magin i mitt liv och nu är det upp till mig att skapa den magin inom mig och jisses vad svårt det är, för när ljusen blåser ut och alla går hem försvinner den ganska fort, jag är social och älskar människor jag älskar att se folks min när de får en present jag blir som barn på julafton.

Jag vill sprida ljus i min mammas minne, låta henne ta plats på jul därför skriver jag detta för att bearbeta en sorg oavsett varför och hur så måste den få ta del i ens liv, jag kan inte trycka ner vad min mamma fick mig att känna men med det kommer även hur älskad jag kände mig och det saknas nu när hon är borta på vårt fysiska plan.

Du är saknad lilla mamma som verkligen var julstjärnan i julgranen i år satt du med oss vid bordet i kärlek och ljus även om min saknad dök fram ur hjärtat kände jag mig så älskad.

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke